För ett år sen..

I've been thinking a lot the last couple of weeks.. tänkt på hur mycket mitt liv har förändrats det senaste året.. så igår satte jag mig ner och tänkte på allt sånt jag inte hade gjort för ett år sen - och skrev ner det jag kom på på en lista ;) tänkte faktiskt vara snäll och dela med mig av den här ^^ haha, så om ni inte fattar någon av punkterna så är det bara till att fråga :)

För ett år sen..
.. hade jag fortfarande överbett
.. hade jag tandställning
.. hade jag inget körkort
.. hade jag inte tagit studenten
.. hade jag inte vart inlagd själv på ett sjukhus (och känt mig ensammast i världen..)
.. hade jag inte träffat Emma, Mia, Emmy, Julia, Lina plus många jag vågat prata med först nu..
.. hade jag inte åkt själv till Stockholm
.. hade jag aldrig åkt nattbuss hem från Stockholm
.. hade jag inte vart på en TV-studioinspelning
.. hade jag aldrig kört bil, själv, ner till Halmstad
.. hade jag fortfarande inte riktigt hittat mig själv
.. hade jag inte skickat ett brev (snigelpost u know) till en kändis
.. hade jag inte fått brev av en kändis
.. visste jag inte vilka A Friend In London var
.. hade jag inte "fallit" för Tim
.. hade jag aldrig snackat engelska med en kändis
.. hade jag inte frivilligt lyssnat på danska/sett danska TV-program
.. hade Danny inte kunnat mitt namn
.. hade inte Danny visat att han minns så mycket, och verkligen bryr sig
.. hade jag inte vart på en invigning av Partille Cup
.. trodde jag fortfarande Grönwall alltid skulle betyda lika mycket som Danny..
.. hade jag aldrig varit på en konserthusturné med sittplatser
.. hade jag aldrig varit på en riktig solospelning med Danny
and so on, and so on, and so on

Vissa är ganska silly - det kan jag hålla med om - men ändå, det hade inte hänt för ett år sen.. and it's part of the things that has made me who I am today..!
Och bloggen är ett ganska skönt ställe att tömma hjärnan på lite.. :P

PeaceOut


Tänkvärt!

Jag har suttit och kollat igenom massa gamla bilder och sådant på bdb ett tag *i brist på fokusering till plugg..* och hittade en text som jag hittade för längesen nånstans ute i cyberspace - så jag tänkte dela med mig av den här med!
"Först tänkte jag att det inte var något positivt eftersom han ratas av alla avundssjuka tonåringar, och kallas för "idol-bög" etc... Men idag kan jag stolt berätta att det är det, kunde inte blivit bättre, självförtroendet steg från 0 till 100. Till alla er där ute som hatar EMD för att de följer sin dröm kan rent ut sagt dra åt helvete. Samma sak gäller de som tycker illa om EMD's fans och säger "EMD har bara fjortisfans, inte konstigt att de går så långt i Melodifestivalen". Grejen är att EMD har inte bara fans för att de ser bra ut, utan också för att de är så otroligt snälla mot sina fans. Har aldrig sett ett par så roliga killar som dessa, och att lägga ner sin tid på att hata dem, tycker jag är den mest bortkastade tiden av ditt liv, eftersom ditt hat kommer aldrig kunna väga över all den kärlek killarna får, och ger.
Att kalla en kille bög för att han lyssnar på ett pojkband är som att kalla en person knarkare för att han lyssnar på reggae. så tänk innan du talar. /MICCKE"



Världens, utan tvekan, finaste killar!

Jag måste påstå att jag får exakt samma känslor i kroppen nu, som jag antar att jag fick när jag läste den första gången! det är så himla rätt, och välformulerat på nått sätt - jag hade själv aldrig kunnat uttrycka mig i detta ämnet på samma sätt!

Nä, just plugga var det...

PeaceOut

Text från Emma

Hittade en text som Emma Heed har gjort om Grönwall.. tyckte vissa delar passar sjukt bra, så jag var tvungen att lägga in den här.. som jag skrev i ett annat inlägg så vet jag inte längre... this may be a closed chapter :/
*fetstil på det jag håller med om till 1000* *understruket=länk till spotify*

This is the Intro of a Black Night. We thought you'd be Straight Up with us but you're heading for the Danger Road. We were There For You. We thought we'd Never Let Go but Who Will Stop The Rain from our tears? We cry, because You're Lying to us. We wanted everything for you, the entire world. We wanted you to Keep On Dreaming, Feel The Heat and we know that Everybody Wants To Be Someone, even you. But I'm tired of the lies and I Can't Look The Other Way anymore. You're not you anymore. Everybody Wants To Be Someone but you already think that you're that someone, when in fact you're not anymore.

We thought; We're Gonna Make It To The End, but I'm not sure that we'll even Stay for the summer. I'm not gonna Beg, Beg, Beg over and over again. I'm not sure that I Know What It Takes but your music will be a Cast Away, like a Shelter, when I want to Feel It Again, the feeling that I could walk a 1000 Miles to see you Bring The Stars down from the sky as you rocked the stage Late Night.

You brought us Higher, made our hearts Crash And Burn. Every show was Timeless standing in front of the croowd and I had to keep reminding myself to Breathe In Breathe Out asking this day to Stay forever.

But now the Walls Are Coming Down and my Destination, Anywhere where you're not. When You Fall there will be an Uphill Climb and we won't be There For You. That pain you'll feel at that moment will fo Straight For Your Heart because Somewhere Between A Rock And A Hard Place, The Show Must Go On and we won't be there at the front road because you lied, I'm not sorry. I'm Over You.

PeaceOut

Ett sjätte sinnet?

Har du nånsin tänkt tanken att människan har ett sjätte sinne? Jag har alltid varit övertygad om att det finns folk som har ett sjätte sinne. Alla kanske inte vet vad det sjätte sinnet är för nått, men i stora drag är det att man kan förutse saker som kommer hända, eller också att få känslan ”det här har redan hänt”.
Fram till alldeles nyss har jag inte trott att jag har varit en av dem, men på senare tiden har det hänt lite konstiga saker som har fått mej att tänka till… mitt första exempel är från i somras då jag och min familj skulle åka på semester, och resan började genom Småland mot Kalmar. Jag gick igenom min garderob för att leta fram kläder jag skulle ha med  mej, och får syn på min jättefina *host* egengjorda emdtröja och får känslan att jag ska ta på mej den.. sagt *snarare tänkt..* och gjort, resten av kvällen hade jag på mej tröjan, och nästan det sista jag sa till mamma innan jag gick och la mej på kvällen var ”haha, tänk om vi skulle se Danny på nån liten väg i Småland…” hur oseriöst som helst, haha för hur stora är oddsen att man springer på honom där, det är ju hur stort som helst.. det enda jag visste var ju bara att han brukar spendera sommaren i Småland, inte vart han brukar vara eller när han brukar vara där… men sen kommer dagen efter, vi börjar vår resa, och när vi är framme i Kalmar så tro fan att jag springer in i honom..! Helt galet..! Och det hände en gång, inte så att jag började tro att jag hade nån form av sjätte sinne redan här…

Är det slump, eller visste jag om det längst inne...?

Men sen hände det igen.. jag visste att jag skulle se E.M.D. i Halmstad på söndagen, det var onsdag, men jag kunde inte sluta tänka på dem.. så bara för att få lite stämning så sätter jag på mej mitt ”run med”-band precis innan jag gick och la mej.. dagen efter  kommer chocken på facebook… E.M.D. är i Vårgårda, och jag åker dit och träffar dem med Felicia :) ännu en gång som jag har tänkt på dem och tagit på mej nått som har med dem att göra dagen innan det händer något oväntat :)
Men två gånger är ingen gång, right? Dessa två gångerna hände ju med ganska litet mellanrum oxå.. men det har hänt efteråt oxå..

I had a bad feeling, and it turned out to be true...

Men sen kom hösten, det närmade sig att Erik Grönwall skulle spela i Göteborg på On Stage, och jag hade tänkt jättelänge på att jag skulle åka in och vänta utanför och hoppas på att han kom ut så man kunde få prata lite med honom.. folk försökte övertala mej om att köpa biljett dit, jag var ju ändå 18, fick gå själv, och hade råd.. men det var nått som fick mej att tveka.. men jag mejlade dem och kollade vart efterfesten var, eftersom jag antog att det skulle vara billigare (även om jag  hade råd med biljetten dit så var det otroligt mycket pengar…) Dagen efter fick jag svar från dem där de skrev att man var tvungen att ha ”vip-biljett” för att kunna gå på efterfesten, eftersom den typ var i Scandinavium eller nått sånt.. samtidigt skrev personen att Erik inte skulle vara med, eftersom han hade brutit revbenen… det låg alltså något bakom min tvekan..
Detta hände även strax innan jag fick brevet från Danny... självklart är det nått man går och hoppas på hela tiden när man har skickat iväg ett brev, och det första jag gjorde varje dag när jag kom hem från skolan var att kolla brevlådan.. Men den dagen jag fick brevet var lite annorlunda.. av någon anledning satt jag och en i skolan och snackade länge om Danny och varför jag gillar honom så mycket... och när jag kom hem så låg brevet i brevlådan... scary!
Sen är det även så att jag ofta kan känna känslan ”det här har redan hänt…!”, det är väl iofs ganska vanligt, men ändå!


Slump eller inte, men sånt här borde man inte känna på sig... även en sån sak som att jag är övertygad om att vi har ett spöke hemma... ibland när man sitter och kollar på tv så släcks någon av lamporna i närheten... "spöket" har även satt på radion helt random flertalet gånger.. detta har hållt på ett drygt år, och i början belv jag ganska skraj för vad det än var som fick detta att hända.. men nu efter allt detta har hänt så har "spöket" även lärt sig att tända lamporna och han har börjat göra det allt oftare.. men jag kan inte påstå att jag är rädd för honom länge.. det börjar bara bli riktigt irriterande xD haha, tänk dej att du sitter och kollar på nått läskigt på tvn och helt plötsligt släcks lampan.. haha! eller att man sitter helt lugnt och så börjar radion spela..! haha x)

Anyway, vad tror du?
Tror du att man kan ha ett sjätte sinne, eller är allt bara inbillning?

PeaceOut


Bäst

Tycker det är underbart att jag har världens bästa vänner! Tack för att ni är ni, och att jag har fått lära känna er! Y'all, every single one, mean a lot to me! Without you I'm nothing! <3

Godnatt!

PeaceOut 

Dagen..

.. började jag dagen med att spela match mot Önnered, som vi vann :D sen blev det att åka hem relativt snabb, eftersom vi skulle ut till mormor&morfar på farsdagsmiddag (: jag kom hem för en timme sen typ.. (:

Usch, det känns inte som om jag orkar något längre.. allt är jobbigt..
* skolan
* handbollen
* att vara "fan" känna konstant saknad och veta att man inte får träffa dom på år & dar...
* veta att operationen närmar sig med stormsteg...

Kan vi inte bara hoppa över december..? Söva ner mej, och låta mej vakna när operationen är klar..? Kommer ändå inte kunna göra nått vettigt under tiden som är kvar.. lilla jag som är nervös över att ta en buss jag aldrig har tagit, fråga om hjälp i en affär eller liknande, som är livrädd över att ta kontakt med människor jag aldrig träffat innan, ta sprutor hos läkaren, gå till läkaren över huvud taget... Hur ska jag våga vara inlagd på sjukhus nästan en vecka...? One thing's for sure.. och det är att jag inte kommer vara mej själv den närmsta månaden.. om du upplever mej som taskig eller bara allmänt konstig så är det garanterat pga att jag är livrädd över min operation... kommer kanske göra så att jag skriver om min operation när den närmar sig..? Skulle du vilja det..?

Nää, nu orkar jag inte tänka på operationen mer... får ta det i småportioner då och då för att klara av det...

PeaceOut

Förebilder - If you can dream it, you can do it!


Mina Förebilder
"If you can dream it
you can do it"


Alla har vi förebilder, oavsett om det är någon i din familj eller någon du bara vet vem det är, men inte känner. Man kan ha en eller flera förebilder, och jag tillhör dem som har olika förebilder inom olika områden.

En förebild för mig kan vara på två sätt. Antingen är den som en mentor, en person som jag ser upp till, eller också är det en person som har påverkat mig på ett eller annat sätt. Utöver mina föräldrar, som i grund och botten alltid är förebilder för sina barn, så har jag två riktigt stora förebilder, som jag skulle göra nästan vad som helst för att få kunna vara som.

Från den första kategorin hittar man låtskrivaren och Idoljurymedlemmen Andreas Carlsson. För många är han kanske bara den ytliga snubben i Idoljuryn med det vitaste av de vita leendena. Men bakom den perfekta masken finns en människa som har haft det mycket svårare än vad man kan tro, och mycket jobbigare än vad ett barn borde ha det. När man läser hans självbiografi Live To Win förstår man hur mycket han har kämpat för att komma dit han är idag. Texten ”If you can dream it you can do it”, som jag hittade i hans bok, har blivit lite av ett motto för mig. Har man inga drömmar och mål så är det svårt att utvecklas och bli den som man drömmer om att bli innerst inne.

Att Andreas har lyckats med detta bevisar bara att vem som helst kan klara det. Man behöver inte ha världens rikaste föräldrar om man bara vill något innerligt och går in för att klara det. Det sista som lämnar människan är hoppet, så sluta aldrig drömma!  Fokusera inte på hindren längs med vägen, utan fokusera på målet.

Den andra sortens förebild, som har betytt otroligt mycket för mig, är artisten Danny Saucedo, känd från Idol. Då kanske många tänker ”Men så säger du bara för att han är snygg och sjunger bra..!” och visst, så var det kanske från början. Men enligt min uppfattning fortsätter man inte lyssna på en och samma artist i fyra år utan att tröttna om det inte är något speciellt med personen. Danny har något väldigt speciellt, och om flera hade varit som honom så hade vår värld garanterat varit fredligare.

Från början kanske det var så att jag behövde ha någonstans jag kunde fly bort från verkligheten, och att det råkade bli Danny. Det har jag ingen aning om, men oavsett så kommer jag alltid vara honom tacksam. Alla människor jag lärt känna tack vare honom, alla minnen jag har samlat på mig, alla dessa saker är ovärderliga för mig.

Träffar man en kändis på stan så förväntar man sig inte att denne ska komma fram och känna igen dig, eller hur? Men exakt detta hände mig i somras. Jag var på semester och ser Danny i affären jag var i. Jag tänkte visa honom respekt och inte gå fram och störa honom. Då händer det som ”bara händer andra, inte mig”. Danny, en av mina största förebilder, kommer fram till mig och börjar prata. Hur sjukt är inte det? Han tar sig tid på sin semester för att prata med ett fan. Det har gjort att jag verkligen har insett vilken värdefull människa han är.

Utan Danny hade jag inte känt hälften av mina vänner. Ibland är allt så otroligt mycket lättare när man är ett fan. Här spelar det ingen roll varifrån du kommer eller hur gammal du är, alla behandlar alla lika, och det tycker jag är så otroligt skönt!

Jag tror att det är viktigt för alla människor att ha en förebild som man kan se upp till, oavsett om det är din närmsta kompis eller en kändis. Man behöver någon som man kan bli inspirerad av. En förebild, en mentor, en idol, kalla det var du vill, men jag är övertygad om att du har en!


Vad tycker du om texten?
Tycker du förbilder något att ha, eller skulle man må lika bra utan dem?

PeaceOut


Känner mej konstig..?


Asså jag har en jättekonstig känsla i kroppen... jag har ingen aning om vad det är, men det känns inte bra :( det känns lixom som om jag är tom.. don't know why..? varken glad eller ledsen typ.. men ah, det är säkert för att sommaren är slut och nästa "riktiga" konsert inte är förens i november.. bara Martin på torsdag och NRJ med Rasmus Seebach på fredag kvar... och nästa är "bara" med E.M.D.... tänk Grönwall då.. när får jag träffa honom igen? :( 
I really don't wanna have these thoughts right now...

PeaceOut

RSS 2.0